A kid in a record store

Har inte köpt skivor på skitlänge. Som vanligt resulterade det i en total överreaktion. Så nu sitter jag här med sex nya godbitar. Och det är ju aldrig bra. En eller två blir alltid favoriter, och när man lyssnat ihjäl dem köper man nya. Dels för att man vill ha nått nytt och dels för att man en gång valde bort de andra. Så de får aldrig en riktig chans.
Klart jobbigt.

Hursomhelst, The Concretes - In Colour köpte jag till L i present. Den visade sig vara bra mycket bättre än deras första något tråkiga skiva. Så den är nu införskaffad. Mycket trivsam trallpop av lite sofistikerat snitt.

Hos L fick jag också höra Säkert! (Hello Saferide-Annika Norlin på svenska) Glatt, poppigt och finurliga texter. Känns mycket lovande.


Första försöket att köpa Säkert! misslyckades, men resulterade i Mixtapes & Cellmates, The Mary Onettes och The Concretes nyaste - Hey Trouble.
M&C är lite småelektro, en smula Hot Chip. Men inte alls lika bra, än åtminstone.
Mary Onettes spår två är lite New Order på ett bra sätt, men det är ungefär så långt jag hunnit lyssna.
Hey Trouble låter tråkigare än In Colour, om inte annat så saknas ju Victoria Bergsman. Men det är för tidigt att säga.

Andra försöket att köpa Säkert! lyckades. Jag hade nästan lyckats ta mig ut utan att köpa något mer när de satte på Shout out Louds nya. Har hört att den är bra, men hade inte tänkt köpa skivan. Radiohiten är dock spår ett och är väldigt sympatiskt Cure-ig och fin, så jag föll till föga.

Så, rapport avlagd. Återkommer om favoriter.