WulffMorgenthaler



För er som inte har upptäckt denna serie än är det hög tid.
De danska tecknarna Mikael Wulff och Anders Morgenthaler ritar en surrealistisk serie utan verklighetsförankring men med en del sammhällskritik och många sjuka inslag. Stilen liknar Larsson, fast sjukare, och mer politiskt inkorrekt. Wulff och Morgenthaler har en förkärlek för nakna personer, pandor, snusk och splatter. Den danska tidningen Politiken har länge kört en dansk version av serien på sin hemsida. Mig veterligen är 'Punkt SE den enda svenska tidning som har plockat in denna serie.
Anders Morgenthaler är för övrigt även känd för att ha gjort den tecknade filmen Princess, som bland annat spelades på Stockholms Filmfestival 2006.
Hur som helst bör du besöka www.wulffmorgenthaler.com. Topplistan rekommenderas.
Använder du RSS-läsare föreslår jag att du lägger till följande länk för att få en daglig dos WulffMorgenthaler:


http://feeds.feedburner.com/wulffmorgenthaler

De skrev historia, UR förstörde den

För ca 1,5 år sedan sände DR (danska motsvarigheten till SR, såklart) en serie program som hette "De skrev historie". Programmen var djupintervjuer med 10 människor som har förändrat och definierat världens moderna historia. Den danske journalisten som genomförde intervjuerna, Steffen Kretz, gjorde ett alldeles utmärkt jobb. Varje program avslutades med frågan "hur vill du bli ihågkommen?". Det går att höra alla de intervjuades svar här. Kretz lät också den intervjuade ställa en fråga till nästa person som skulle intervjuas.
Under intervjuerna hörde man Kretz intelligenta och relevanta frågor, och sedan de intervjuades svar. Intervjuerna blandades med bilder från historiska ögonblick med en kommentator, eller den intervjuades egna kommentarer.
Jag som bor i Skåne hade förmånen att se detta eminenta program på dansk TV. Jag blev inte alls förvånad när jag upptäckt att UR/Kunskapskanalen köpt in programmet. Jag blev dock väldigt förvånad när jag såg ett avsnitt. Kretz är helt bortklippt, han sista fråga är borta. Denna serie av väldigt intressanta intervjuer har reducerats till en halvdan UR dokumentär som uppfylls till största delen av en svensk speakerröst och klipp från historiska ögonblick.
Mycket, mycket dåligt UR. Jag vill rekommendera var och en att i stället se originalversionen här. Hela programmet är på engelska, så det torde inte vara något problem för er med svårigheter att förstå danskt uttal.
Orginalprogammets hemsida
URs version
Några av UR programmen har inte sänts än, så det finns flera tillfällen att se bevis på URs dåliga arbete.
Min absoluta favorit bland intervjuerna är den med Shimon Peres. De andra intervjuade är:
Madeleine Albright
Desmond Tutu
Lech Walesa
Muammar Khadaffi
Daniel Ortega
Corazon Aquino
Benazir Bhutto
Viktor Justjenko
Dalai Lama

Metallica, Vestereng, Århus

Den 13:e juli spelade Metallica på Vestereng (en stor äng) utanför Århus. Tillsammans med fyra likasinnade hade jag köpt biljetter långt i förväg, bokat bil och längtat i flera månader på denna konsert.
Det blir en större sak om man är tvungen att köra 3,5 timme och utforska en helt ny stad när man ska på konsert. Vi hann visserligen inte se så mycket av Århus. Men hela staden var märkt av den stundande konserten. Metallica spelades i varje butik, försäljare av egentryckta t-shirts fyllde gatorna, och stan var fylld av Metallicafans.
Väl ute på Vestereng insåg vi vilken stor sak det här var. I en kommun med knappt 300 000 invånare skulle det nu hållas en konsert med mins 50 000 besökare. Det är klart det blev kaos.
En stor äng, en massa massa folk, kebabstånd, provrörshotsflickor, ölstånd, korvstånd, ölstånd och ölstånd (vi var ju trots allt i Danmark).
Två förband uppträdde. Det första ett skränigt death metal band, det andra Volbeat som jag nu har fått upp ögonen för (kan rekommendera deras senaste album).
Metallica kom på scen nästan punktligt, dvs bara 20 min sena. Det här var en turne för att spela oldies goldies. Sick of the studio tour säger rätt mycket om vad gruppen håller på med just nu. Det blev i alla fall en hel del gamla godingar, och inte en enda låt från den nya skivan. Hetfield har numera skaffat ett skägg som gör att han ser ut som den avdankade knarkare han är, den nye basisten Trujillo för med sig en frisk fläkt, medan de andra bandmedlemmarna är sig lika. Metallica levde verkligen upp till förväntningarna när det gällde att spela musik folk ville höra. Det var svårt att inte skräna med i låtarna, och det visade sig att jag fortfarande kan texten till många.
Mitt under konserten gick plöstligt en säkring. Allt ljud dog, och Metallica fortsatte spela helt ovetandes. När någon till sist talade om för dem att ingen hörde, släckte man på scen och bandet gick av. Det tog ca 30 minuter innan problemet var löst, och det blev många burop. Konserten kunde dock fortsätta utan fler misöden.
På det hela taget var det en lyckad konsert med bra drag. Hetfields röst höll, trots att han var lite hes. Metallica levererade, och det var en otrolig upplevelse att tillsammans med 50 000 andra fans skrika med i sticket till One. De må åldras, men Metallica håller än.
Jag måste dock sälla mig till skaran som kritiserar Århus kommun för girighet. Det var alldeles för mycket folk på konserten. Utrustningen klarade uppenbarligen inte av att skruvas upp till den nivå som krävdes. Det var väldigt mycket fylla och en del slagsmål. Skyttelbussarna både till och från konsertområdet fungerade dåligt, och det slutade med att vi fick gå i 45 minuter för att komma tillbaks till bilen. Trots att jag körde halva natten och inte kom i säng förrän vid 5.30 var jag lycklig över att än en gång få se mina gamla husgudar spela riktig metal.
Här är Politikens recension [varning, dansk länk].