Nytt från Dizzee Rascal

Kungen av Grime har äntligen fått ändan ur och kommer med en ny skiva. Första singeln, Sirens, släpptes 21a maj. Nya skivan Maths & English släpps 4:e juni.
Gå in på http://www.myspace.com/dizzeerascal för att lyssna på Sirens och lite annat. Varför finns det inga snygga myspace sidor?

Takes one to...

På väg till gymmet (jo, allvarligt!) häromförut slank jag in på Akademibokhandeln för att köpa en CJL (?) Almqvist jag fick syn på i fönstret. Fullt så pretto brukar jag inte vara, jag har aldrig läst en rad, men nu kändes det rätt. Det blev två, Drottningens juvelsmycke och Det går an som såg sympatiskt kort ut.

Vid A-hyllan stod hursomhelst en liten man, i precis pensionerad-åldern med sunkiga kläder. Han läste koncentrerat i hörnet och stod mellan mig och bildning. Svenne som jag är sa jag inget utan spejade försiktigt över huvudet på honom.

Då la han märke till mig och blev med ens väldigt självmedveten. Han ställde tillbaka boken och gick därifrån, förhållandevis målmedvetet. Eller kanske snarare startmedvetet, han var verkligen på väg bort. Boken var Auels Hästarnas Dal, kanske inte så konstigt i och för sig.

Men kan det vara en slump att boken har ett par välbeskrivna sexscener? Det vet jag naturligtvis för att jag läste Grottporrens folk-böckerna med stora fjortonåriga ögon och stort fjortonårigt... Det var förresten där jag lärde mig många av mina mad skills, och fick en klart skev bild av sexakten.

Anyhoo, jag funderade på om jag borde tipsa honom om att Stäppvandringen är mycket snuskigare, men han var försvunnen. Kan inte riktigt bestämma mig för om det är tragiskt eller fint. Lite rörande på nått sätt. Jag kände nästan ett band till honom.

Det går an, hursomhelst, är en kul studie i dåtidens språk och seder och sådär, men särskilt mycket längre får den nog inte vara.

Ännu ett bevis för att gud är ond

Ahh, tv, den outsinliga källan av kunskap. Zappade förbi ett avsnitt av Cityakuten. En man hade njursten och Carol frågade "Äter du mycket glass? Dricker du mycket té?" Det gjorde han och tydligen bildar nånting i det ena och nånting i det andra njursten ihop. I am fucked. Skulle kunna förklara att jag har ont i magen. I always knew.

Den stora frågan är dock, är Carol snygg? Har aldrig kunnat bestämma mig. Visst, som Neena i Scrubs är hon het, men det kan vara hela dominans-grejen.

Det är förövrigt två av de sista avsnitten innan Scrubs dör. För den som inte är bekant med detta så är det dessvärre så att hela den underbara serien skrumpnar ihop i en pöl av tråkighet ungefär mitt på säsong fyra. Sen är det nästan bara käcka skämt. Min teori är att de gör det fatala misstaget att göra för många karaktärer lite för glada. Om inte eländes-nivån är tillräckligt hög blir en tv-serie menlös, helt enkelt. De skulle ha frågat mig...

Illusionisten

Klassisk historia med modifikation i imperisk, Österrikisk miljö. Bondpojke möter överklassflicka. Överklassflicka och bondpojke får inte träffas enligt dåtidens sociala normer. Förkrossad bondpojke reser ut i världen för att bli riktig magiker. 20 år senare - bondpojke, numera magiker, kommer tillbaks bara för att få reda på att överklassflicka, numera hertiginna, ska gifta sig med överklasspojke, numera blivande kejsare.
Trots denna kanske något lama historia så lyfter skådespelarna filmen till en ny nivå. Edward Norton spelar trollkonstnären Eisenheim med övertygande glöd, Paul Giamatti (Sideways) är riktigt bra som den kejsartrogne polisen och Jessica Biel är söt. Till detta kan man lägga ganska sinnrikt konstruerade detaljer i historien som gör att allt inte är helt förutsägbart. Filmen har även en historisk koppling då den ger en (väldigt osannolik) förklaring till kronprins Rudolf (i filmen Leopold) självmord 1889. Den Wienska miljön är väldigt vackert återskapad. Det enda som stör bilden är att vissa skådespelare försöker prata engelska med österrikisk accent.
Illusionisten är på det hela taget en väldigt underhållande film, och trots att alla detaljer inte riktigt är på plats så gör scenografin och skådespelarna denna film klart sevärd.
Mer om filmen hittar du på IMDB.

Snabba cash - Jens Lapidius

Denna bok har snabbt vunnit i popularitet och blivit lite av en svensk Da Vinci kod, utan för den skull ha en story som på något sätt liknar Dan Browns leksakspussel.
Boken handlar om Stockholms undre värld. Man får följa tre personer: Jorge - den knarkhandlande latinon som är en förorstshunne ut i fingerspetsarna, Mrado - 135 pannor muskler, juggarnas supergorilla mitt i en vårdnadstvist om sin dotter Lovisa, JW - Norrlänningen som kommit till Stockholm för att leva Livet, hänger på Stureplan, kör svarttaxi för att kunna köpa öl med Nippe och grabbarna på Kharma.
Man får följa dessa tre karaktärer och deras karriär i Stockholms undre värld. Självklart tvinnas deras historier ihop sig och det visar sig snart att de har mer gemensamt än de själva vet.
Jens Lapidius har fått mycket beröm för sitt speciella sätt att skriva, som ska hjälpa fram den rätta stämningen och ge mer styrka åt karaktärerna. Nej, det är inte ordentlig förortsslang, utan bara dålig svenska. Jag tycker mest det blev irriterande efter ett tag. Styrkan i den här boken är historien. Det är en riktig "page turner" och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Inte helt förutsägbar och en intressant beskrivning av busarna i Stockholm. Det gör att boken går väldigt fort att läsa, och ungefär lika fort att glömma. Ren underhållning i bokform. Perfekt som resesällskap, men passar knappast i litteraturens finrum. Finns behändigt att köpa på närmaste pocketshop på väg till tåget.