Min filmglädje återupplivad

Bio-Stefan har vart grymt oinspirerad på senaste. Har försökt komma iväg en massa gånger, men bara stupat på att inget verkat särskilt kul. Förra försöket, Guldkompassen, var verkligen ingen höjdare. Den avskräckte ordentligt.

Men så bjöd syrran mig på Darjeeling Limited. Klart åh! (Ok, inte bara åh)

Det var filmberättande på ett sånt där underbart sätt. Inte bara lite folk framför en kamera, utan färg, form, skådespel och musik som berättar ihop. Jag tror iallafall att den förra meningen faktiskt betyder något.

Hursomhelst, Wes Andersons film om tre unga män som bearbetar sitt bagage på tåget i Indien är vacker att se på, lagom lättsam, säger ett och annat om livet eller något och har ett gäng fina detaljer. Som att Bill Murray är med 20 sekunder eller så i början av filmen, bara för att missa tåget.

Fin fin! Gå och se!