Ett nytt livsmål...

... fann jag på DN.se i en TT-text om Perus expresident Fujimori.
(Han sitter förövrigt i husarrest i Chile. Peru vill ha honom utlämnad för förskingring och brott mot mänskliga rättigheter. Nyheten var att han vill ställa upp i senatsvalet i Japan som han stammar från.)

Hursomhelst, slutstycket var:
"Som president gjorde sig Fujimori känd för att med brutala metoder krossa vänsterterrorgruppen Lysande stigen, Sendero Luminoso."

Måste man inte bara sluta upp till eller starta en egen grupp som heter Sendero Luminoso? Bara för namnet! Lysande stigen, det är ju bara helt underbart! Ack, mitt tråkiga och ironiska liv. Tänk om man kunde ta sig själv på så stort allvar.

Länkar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Shining_Path
http://en.wikipedia.org/wiki/Alberto_Fujimori

Fujimoris egen väldigt osmakliga sida:
http://www.fujimorialberto.com/index.php

3 kommentarer:

Unknown sa...

Läste just Nathan Shachars krönika i DN (30/6) som beskriver hur ekonomen Hernando de Soto med Fujimoris support lyckades förändra vilkoren för de som lever i Limas fattigstäder. så allt är inte så svart eller vitt....
Larsan

Jakob sa...

Det jag undrar är vad gör en Japan i Peru? Eller snarare: Hur kommer det sig att en Japan blir Perus president och sedan bestämmer sig för att ställa upp i valet i Japan? Någon som kan historien?

Anonym sa...

Larsan: Saker är sällan helt svarta eller helt vita, men det är väl lämpligt att ta ställning någonstans. Många diktaturer är väldigt bra på att hålla kriminalitet borta. I Vietnam är det väldigt lugnt och tryggt på gatorna. I Irak hade många det gott ställt, utbildningsnivån var hög och sjukvården var bra. Hitler drog upp Tyskland från depression till en blomstrande industrination.

Så nej allt är inte svart eller vitt, men för oss återstår att bedöma vad som är mest värdefullt och om ändamålen verkligen helgar medlen.

PS. Jag vet att jag använder extrema jämförelser, men in absurdum-situationer brukar vara bra som förtydligande exempel.