Tillbaks

Som ni har märkt har min bloggning legat lite på hyllan ett tag. Anledningen är stessig arbetssituation och stora förändringar i privatlivet. Men nu börjar det lugna ner sig och jag har fått lite mer tid.
Jag har under dagen gått och funderat på en märklig konversation jag hade på en inflyttningsfest igår.
Jag stötte på en kvinna i min egen ålder som jag efter en stunds utfrågning kom fram till hade varit sambo med en väninna till mig i Lund. Jag tyckte inte om ovan nämnda kvinna då, och efter följande konversation mindes jag varför jag inte tyckte om henne.
Hon hade en enorm stämpel på armen (täckte nästan hela underarmen) som såg ut som en entrebiljett till en klubb. Jag frågade självklar vad det var. Hon berättade att de precis varit på en föreställning på Teater Lilith. Det är en känd performanceteater i Malmö. Jag har hört talats om den tidigare men aldrig själv varit där, och var därför intresserad av vad som visades:
Jag: Så vad är det för performanceart?
Hon: Ganska svårt att beskriva, det var lite olika framträdanden.
Jag: Ja men är det sådant där svårförståeligt och meningslöst där de typ bajsar på varandra? Eller är det något som är mer lättillgängligt?
Hon: Nä, nu tycker jag du pratar som PÖBELN. Jag kan faktiskt tycka att bajsa på varandra kan vara meningsfullt i rätt kontext. Och vad menar du med meningslöst. All konst är väl meningsfull.
Fick senare reda på att hon läst ett tag på konstskola, var ultrafeminist, tyckte att all provokativ konst var bra, bara man provocerade på något sätt (självklart diskuterades Lars Viks rondellhund i detta sammanhang). Jag förstår mig ändå inte på denna konstsnobbism om att PÖBELN inte förstår konsten. Är det inte så att konsten ska göra ett intryck, ge någon mening. Om man måste vara konststuderande för att få ett intryck, är då konsten meningsfull? Om man doppar ett flygplan i HIV smittat snor och hänger upp bara för att man tycker det är en cool kombination ger det väl ingen större mening? Hur provokativ kan man vara? Är det konst att bara vara provokativ? Hur som helst så kände jag en stark tillhörighet till pöbeln, lämnade denna snusande konstsnobb bakom mig, tog en öl till och rörde mig mot chipsskålen.