Denna bok har snabbt vunnit i popularitet och blivit lite av en svensk Da Vinci kod, utan för den skull ha en story som på något sätt liknar Dan Browns leksakspussel.
Boken handlar om Stockholms undre värld. Man får följa tre personer: Jorge - den knarkhandlande latinon som är en förorstshunne ut i fingerspetsarna, Mrado - 135 pannor muskler, juggarnas supergorilla mitt i en vårdnadstvist om sin dotter Lovisa, JW - Norrlänningen som kommit till Stockholm för att leva Livet, hänger på Stureplan, kör svarttaxi för att kunna köpa öl med Nippe och grabbarna på Kharma.
Man får följa dessa tre karaktärer och deras karriär i Stockholms undre värld. Självklart tvinnas deras historier ihop sig och det visar sig snart att de har mer gemensamt än de själva vet.
Jens Lapidius har fått mycket beröm för sitt speciella sätt att skriva, som ska hjälpa fram den rätta stämningen och ge mer styrka åt karaktärerna. Nej, det är inte ordentlig förortsslang, utan bara dålig svenska. Jag tycker mest det blev irriterande efter ett tag. Styrkan i den här boken är historien. Det är en riktig "page turner" och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Inte helt förutsägbar och en intressant beskrivning av busarna i Stockholm. Det gör att boken går väldigt fort att läsa, och ungefär lika fort att glömma. Ren underhållning i bokform. Perfekt som resesällskap, men passar knappast i litteraturens finrum. Finns behändigt att köpa på närmaste pocketshop på väg till tåget.
Snabba cash - Jens Lapidius
Kategorier
Läs
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Håller inte riktigt med alla aspekter i din upplevelse av boken. Tycker att Lapidus är en av få, om inte den enda, som på ett trovärdigt sätt lyckats fånga miljön (språket, kulturen och tänket) i flera av de subpopulationer som befolkar Nordens huvudstad. Språket är bortsett från några få snedsteg, som förvisso får en som talar aktuell slang att rysa i kroppen, mycket träffsäkert och korrekt. Man får inte glömma att Lapidus själv är snart 35 år och aldrig levt i Skärharlem eller Vårbronx.
Utan att veta riktigt vad jag talar om får jag en känsla av att skildringen av Stockholms undre värld också är väldigt realistisk. Självklart är ju storyn en nypa tillspetsad men det är ju bara för att ge boken lite driv. Precis som boken framhäver är det nog ofta de mest enkla, rena, primitiva och primala motiv som styr skeendena i de marginaliserades (tar mig friheten att kalla brats för marginaliserade) kretsar. Stolthet, avundsjuka, girighet och kärlek är krafter icke att förringa.
Boken tillhör en genre där böckernas vidhäftningsförmåga i minnet har lika kort halveringstid som en mjukglass på Kreta, men den här boken kommer i alla fall jag minnas lite längre.
Glömde säga att jag håller med om att boken inte hör hemma i litteraturens finrum...men det gör å andra sidan inte heller Orhan Pamuk. Mannen har litterär talang, men hans verk har större sedativ effekt än stora patologiboken som kan få en fullvuxen karl att slockna efter 30 sekunder pga syrebrist.
Jag läste en insändare, men jag inte minns vart, där det stod att Lapidius har givit en litteratur till de ilitterära. Jag skulle inte vilja gå sån långt, men jag tycker att han kunde ha hållit sig borta från sina språkexperiment. Klarar man inte av det fullt ut ska man låta bli. Och den ende som klarar av det är väl Dogge, men å andra sidan vet jag inte om jag skulle läsa någon av hans böcker.
Det vore kul att få en beskrivning av hur träffsäker beskrivning av Stockholms under värld denna bok faktiskt är. Lapidius torde ju ha gjort en hel del research inför denna bok (jag misstänker att hans vänskapskretsar ligger långt utanför de människors livsöden som beskrivs i boken).
Jag skulle också vilja bestrida uttalandet om Pamuk. Han hör definitivt till finrummet, med rött sammet och allt. Otroligt målande miljöbeskrivningar är väl det som kan göra Istanbul svårsmält, men det är samtidigt det som ger njutning åt boken. Det blir en resa genom tid och rum, beskriven av någon som var med. Jag måste få låna patologiboken någon gång. Tror att du kan ha missat en viktig poäng i den.
Jaha, då blev det bekräftat. Har alltid misstänkt att du är köpt av Pamuks förlag. Du låter ju som en vandrande reklampelare.
Vad gäller hur långt ifrån karaktärerna i boken Lapidus egentligen lever tror jag att du får omvärdera ditt uttalande. Läste nyss att han är på topp-10-listan över personer som är frekventa besökare på finklubbarna runt Stureplan.
Nämen se på tusan. Är det Lappe som har köpt magnumflaska dompa idag. Fint ska det va.
Skicka en kommentar